Antiklimaxteriet?

Ja, det gick ju inte riktigt som vi hade tänkt.

Jag har aldrig underskattat min kropps förmåga att göra vadfan den vill, men den här gången blev både jag och läkaren ändå överraskade. Mitt kära reproduktionssystem valde nämligen att helt bortse från medicinerna jag dränkte mitt system i för att relegera min östrogenproduktion i ett halvår. Nu i efterhand förstår jag ju att mina äggstockar mest slött tittade på när jag idogt nässprayade två gånger om dagen i fyra månader och försökte tvinga det till klimakteriet, och ba, “Vi gör en deal och gör att din cykel blir sex veckor istället för fyra? Och sen låter vi mensen vara hisscenen i The Shining istället för de enkla två-tre dagarna du haft innan. Är du nöjd då?"

Nej, det är jag inte. Men så blev det ändå.

Så, det enda det här ledde till att jag fick bränna 2200 kronor på mediciner som gav mig muskelvärk. I samtal med min läkare resonerade vi kring det här med p-pillren som de vill sätta mig på för att hålla mig blödningsfri och därmed stoppa tillväxten av endon, som var planerat att jag skulle följa upp klimakteriet med. Jag tyckte att om jag inte har fått de positiva effekterna av att svälta ut endometriosen till underlydnad, så är det inte värt det att gå på hormoner för att underhålla behandlingen, och läkaren höll med.

Ska höra av mig runt nyår igen för ett nytt försök om jag känner behovet. Ska ju erkänna att jag ändå blev lättad över misslyckandet för dom där p-pillren vill jag verkligen, verkligen inte gå på.