Reclaim the blog?!

Som ni säkert har upptäckt vid det här laget så kokas bloggförfattarens internetvardag ner till ett par olika punkter.
1. Kul att blogga, jag gört!
2. Kul att blogga, jag får ångest för att jag inte gört!
3. Jag får så mycket ångest av att inte blogga att jag helt enkelt lägger ner min blogg.

Tumlandet är evigt om man känner lusten att ha en blogg överhuvudtaget. Vilket jag alltid gör. Och jag satt där med telefonen i lamhanden häromkvällen och tittade på Instagram. Poster rullade förbi. Sen gick jag in på en specifik person, och insåg att jag missat poster? Som jag inte sett? Pga Facebooks jävla skitalgoritm som bestämmer vad jag får se och inte. Jag ska inte ljuga, något brast. Gick in på listan med de jag följer och avföljde 150 konton. Ni vet såna där som jag vill ha kvar egentligen, som inspirerar, tjusar, lockar till skratt. Men när de kontona går ut över de jag verkligen faktiskt vill se av människor jag faktiskt känner något för? Nej.

Och så tänkte jag tillbaka till bloggtiden. När man fick se allt och ingen sorterade det "åt" en. Precis som jag alltid vill ha det. Vill jag inte se kan jag ju bara avfölja, så enkelt är det. Bloggen. Så fint med en blogg. Varför använder jag inte min blogg? Ett stort gäng av de instagramkonton som fick vara kvar i listan är ju folk som jag har fått kontakt med via min blogg. Jag ska, om inte livet vill sig annat, på en stugtittardejt på söndag med en bloggtidskontakt. Jag har fikat med och har nästan daglig kontakt med en annan. Jag har fikat med en till och följer livet för ett gäng andra och skojar med dom på det där avståndet som blir när man bor långt ifrån varandra. Bara pga bloggen!

Och här sitter jag och funderar över om jag är för tråkig för att ha en blogg egentligen.

Dumheten!

Uppenbarligen finns det härliga brudar därute i landet som tycker att jag är en härlig brud och det om något är väl en anledning att fortsätta med mitt lilla tillhåll i den vilda västern som är internet. Jag ska försöka skippa det glättiga filtret av att man ska "lyckas", som vanligt, och bara köra på. Som vanligt.

Nu önskar vi oss återigen lycka till, dangit!