En alldeles lagom händelselös helg

Lite söndagsonykter på en slatt med rödvin som fanns kvar i en födelsedagsfestöverbliven bag-in-box som jag demonterat i städfrenzyn som föregick bakandet plockade jag ut den sista plåten med finska julstjärnor ur ugnen. Såg mig om i köket och tackade gudarna för diskmaskinen. Synd bara att man manuellt måste tömma och fylla den, annars hade den varit ultimat. Nu suckar den belåtet ute i köket medan den med en öm hand städar upp efter mitt, om jag får säga det själv, ganska lyckade försök att ta mig samman och faktiskt julbaka istället för att ligga i soffan och bara sträcktitta på Bones. Sträcktitta på Bones kan man ju göra samtidigt, med en välplacerad laptop i köket!

Den här helgen har jag bara lämnat huset under strikta ärendens skugga, en skön kontrast till de tidigare fem helgerna som liksom råkat slutat i konsumtion av rusdrycker och besök på den lokala köttmarknaden som kallas krogen. Jag har ritat lite på en nygammal header, fånglott på serier, och läst den där boken jag vann på Singelpodden på Instagrams konto. Jag har deltagit i två tävlingar på Instagram och vunnit båda. Den ena resulterade i ett par skor som var för små för mig så de såldes i förmån för välgörenhet och den andra resulterade i en bok.

En bok som kallas “Handboken för singlar på gränsen till nervsammanbrott”. Roat har jag nått sidan 245 men till skillnad från citatet från en bloggprofil på framsidan av pocketen som säger “Total igenkänning - köp den!” så kan jag inte överhuvudtaget relatera till huvudpersonen utöver att de vid något tillfälle i sina 30+år uttalade YOLO i samband med att ta ett eventuellt dåligt beslut och att hon var glad över att hennes kompis råkade bli singel vid ungefär samma tid för då hade de ju varandra. Boken som ett utdrag ur Sex and the City och det singellivet skiljer sig ganska drastiskt från mitt alldagliga vardagsliv som en person som inte tillhör en härlig monogam överenskommelse.

Det närmsta jag har kommit att klappra runt på stilettklackar på fina barer ätandes rätter med franskklingande namn ackompanjerat med ett fint glas rött för att sen gå vidare till Riche för att flörta med snygga män är när jag och en av mina närmsta V skålade i bubbel med min mamma på min födelsedag förra året, för att sen gå ut till McDonalds och sleva i oss cheeseburgare för att avstyra den värsta fyllan så vi skulle överleva att gå vidare till ett ställe som vi vid midnatt insåg endast innehöll 18-åringar och vi var tvungna att på flykten betala oss in på en krog för att liksom ni vet, höja medelåldern lite på omgivningen.

Sen blev jag omedelbart, och då menar jag omedelbart, uppraggad av en mattelärare.

Detta var ett år sen.

Men snart är det jul. De dumma beslutens högtid. Vi får väl se hur det slutar i år.