Olika typer av gemenskap

Min mamma är död. Jag är inte klar med hennes död än. Inte med något av det. Speciellt inte de tio dagarna som spenderades på sjukhuset innan hon gick bort. Det var en, som man kallar det på engelska, shitfest. De anhöriga kom ut på andra sidan, en mamma fattigare och ytterligt förvirrade och kanske lite traumatiserade. För det gick inte rätt till på den där avdelningen. Få inte cancer i den här staden.

V har flyttat hem. Jag, hon, min roomie och mammas vän S satt och pratade i torsdags. Jag kände att jag behövde hantera sjukhusvistelsen. S var med hela tiden. Vi gjorde det där tillsammans. Och det skaver hos oss båda.

Tunga samtalsämnen och funderingar, om hur ens mamma hade det de där sista dagarna egentligen. Sen tittade vi på papper, dödsbevis och vad det nu heter. Medan jag ögnade mammas bevis där mina syskons pappa stod med, och min pappa stod med, så brast jag ut lite torrt men med värme

“Det är lite fånigt egentligen. När jag dör kommer M stå med på mitt bevis eftersom vi har varit gifta, trots att vi inte har några barn eller nånting" S glodde på mig. “VA?" “Ja, dom står med. Titta, både L och pappa står med på mammas" “Men herregud, då kommer ju mina stå med på mitt också! Usch!"

Sen skrattade tre frånskilda kvinnor högt tillsammans i vardagsrummet.

Så väldigt, väldigt fint.