JAG ÖVERLEVDE FEM DAGAR I TÄLT

Ja, det fanns starka tvivel. Inte bara jag tvivlade på min förmåga att överleva. Inte för en sekund tvivlar jag heller på att mina mer tveksamma vänner (alltså allihopa) har hasardspelat på när jag skulle tappa fattningen och storma mot tåget i ren semesterilska efter att ha slängt all packning i älven. Inte för en sekund kände jag mig säker på att jag skulle orka igenom fem dagar och fem nätter i tält. Ni vet ju dom där filmerna när stadsmänniskor hamnar i skogen och måste anpassa sig? Lite så kände jag mig, som ett skrämt rådjur i ett kallt, myggigt hörn, när tältplats skulle väljas ut och som en hint om vad som komma skulle, så började det ösregna över oss. När det inte var nog att tämja vår semesterglädje, så började det också att hagla. Orden "Nämensåatteh, nu har vi ju sett Näsåker, nu kan vi åka hem igen" kan ha pressat sig ut förbi mina genom hård ansträngning uppåtpekande mungipor. Men jag visste att det var försent. Jag skulle nu spendera fem dagar och fem nätter i tält, som den första tältupplevelsen sedan en vad jag kan minnas hemsk natt i Skåne när jag var åtta.

22 år senare var det sagt och gjort, vi slog upp tälten, inredde med pressenningar över och under den lilla festplatsen mellan tälten, och stadsbon rev fram ett fällbord som alla hade ba "Vad ska vi med ett sånt till?"

Men jag lyckades hålla mig trevlig, härlig, mild och mjäll under alla fem dagarna, genom sömnbrist, dusch i isvatten, bongotrummor, människosamlingar och oavbrutet umgänge. Drog mig undan i tältet dag 3 och 4 för att ladda introvertbatterierna men annars så gick det alldeles utmärkt. Nästan inga mygg, inga förfärliga insekter, ett gäng med band på själva festivalen som vi var där för (dock sekundärt, allt annat vi gjorde ägde upp festivalen!) var fantastiska och morgonkaffet smakar ju faktiskt lite bättre efter att ha genomlidit sju plågor varje natt.

För det var ju ingen som använde sagda bord sen...

Slumrade på filt.

Tittade på när andra lagade mat.

Rätt mysigt!

IMG_1072w.jpg

Vi tittade på olika sorters vatten.

Och SÅKLART hällristningarna!

Jag släpade med de andra på museum, och handlade kvalitetsgrejor.

Och badade och drack kaffe vid forsen innan det var dags att leka barfota bergsget i vattenfallet. Ju högre upp man kommer, ju vassare blir det. Bara ett tips från coachen.

Ja, vad är utlåtandet nu då? Jag tror att det näst mest överraskande var att det var så pass myggfritt. Fler getingar än mygg! Och det absolut mest överraskande var att jag fick med mig fel sovsäck, för denna stadsbo har tydligen TVÅ?!! Eller ja, hade. För sarkofagen jag hade med mig, som var så tight att jag inte kunde dra upp dragkedjan över höfterna, spenderade jag endast tid i den första natten, och frös formligen ihjäl inrullad i alla former av tyg jag hade med mig, huttrandes i kapp med surret av getingen som försökte hitta ut ur förtältet. En liten del av min själ är kvar i den där barrskogen, fastfrusen. Efter lite kreativ övertalning så bytte jag och tältkompisen sovsäck (tror han agerade på självförsvar, att få mig att sova), varpå jag frös mindre men fortfarande så pass att jag inte fick sova ordentligt, medan han fortsatte sova iallafall bättre än mig. Ett gäng band var jättebra och vårrullarna för 10kr styck var GUDAGODA MVH åt det tre dagar i rad.

Så, Urkult och hänga i camp, 5/5 skulle göra igen. Sova i tält, 0/5, VARFÖR GÖR MAN DET FRIVILLIGT?

Nu börjar arbetet med att övertala de andra att hyra stugor nästa år..